Ångfartyget Vulcan var på väg från Sankt Petersburg i Ryssland till Bremen i Tyskland med 500 ton råg i lasten. Den 28 maj 1873 kantrade och sjönk ångaren utanför Fårö vid Gotland. Den 18 man starka besättningen kunde räddas. Ett par veckor senare hölls det en så kallad strandningsauktion i Fårösund på två skeppsbåtar, segel, block, tågvirke med mera.

Ångfartyget Vulcan var lastad med spannmål från hamnen Kronstadt, utanför Sankt Petersburg i Ryssland. Allt sedan medeltiden har fartyg fraktat spannmål från Östersjöområdet till Västeuropa.

De moderna ångfartygen konkurrerade ut segelfartygen under senare delen av 1800-talet. Fartygen övergick från att drivas med segel och vind till kol och ånga. Man litade inte helt på de nya maskinerna och behöll därför under en kort period masterna på skeppen trots att de hade ångmaskiner. Det är under denna period som Vulcan byggdes och trafikerade Östersjön.

Marinarkeologer från Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) dök på Vulcan 2018. Den kulturhistoriska värderingen och beskrivningen av upplevelsevärdena ledde till att länsstyrelsen på Gotland fornlämningsförklarade Vulcan.

Forskningen kring dessa fartyg är eftersatt vilket gjorde detta initiativ viktigt för sjöfartens historia. Vulcan kan bidra med information och berättelser om en tid då den industriella revolutionen tog fart på allvar och kom att förändra världen för alltid.

Vulcan var byggd i Tyskland 1872 hos AG Weser i Bremen med byggnummer 20 med en tvåcylindrig kompoundmaskin på 110 Hk. Fartyget är 44 meter långt. Ägare vid förlisningen var Dampfschiffahrts-Gesellschaft (DMG) Neptun i Bremen.