Söndagen den 10 augusti 1628 lämnade skeppet Vasa sin förtöjningsplats nedanför slottet Tre Kronor i Stockholm och gav sig ut på sin jungfrufärd. Många åskådare längs Stockholms kajer såg hur fyra segel sattes och hörde salut skjutas, innan en vindby plötslig fick det stora krigsskeppet att kantra och sjunka på 32 meters djup utanför Tegelviken i huvudstadens hamn. 

Skeppet skulle ha seglat till sommarflottbasen Älvsnabben i Stockholms södra skärgård, där cirka 300 soldater väntade på att få gå ombord. Mellan 150 och 250 män och kvinnor fanns ombord när Vasa sjönk, däribland inbjudna familjemedlemmar till besättningen som skulle sättas i land vid den första natthamnen i Vaxholm. Ungefär trettio personer omkom i förlisningen.

Vasa byggdes på Skeppsgården i Stockholm. Beställare var kungen Gustav II Adolf. Skeppet kölsträcktes 1625 och sjösattes våren 1627. Skeppsbyggmästare var holländaren Henrik Hybertsson, tillika ansvarig för hela varvet. Han avled dock innan Vasa var färdigbyggd och ledningen av skeppsgården övergick då till hans änka Margareta Nilsdotter.

Vasa var bestyckad med 64 bronskanoner, varav 48 stycken 24-pundiga kanoner med en vikt av ungefär 1200 kg var. Hon hade tre master med sammanlagt tio segel, och över 700 snidade träskulpturer och ornament. De många kanonerna var placerade på de översta däcken och gjorde att tyngdpunkten låg högt, vilket var en av orsakerna till att skeppet förliste.

Det pågående kriget mellan Sverige och Polen fördes på andra sidan Östersjön. Den stora svenska fältarmén i Preussen, i nuvarande Tyskland, behövde tillförsel av soldater, materiel och andra förnödenheter från hemlandet. Till flottans viktigaste uppgifter hörde att säkra dessa transporter och att blockera polska hamnar. Detta skulle sannolikt också så småningom ha blivit Vasas första huvuduppgift.

Anders Franzén, expert på skeppsvrak från 1500- och 1600-talen, var den som återupptäckte Vasa och åstadkom att hon bärgades 1961 efter 333 år på bottnen i Stockholms ström. Skeppet placerades efter bärgningen i Gustav V:s dock på Beckholmen. Utgrävningen genomfördes snabbt och redan 1962 öppnade det provisoriska Wasavarvet. Där konserverades skrovet och alla lösa fynd under 17 år. I december 1988 bogserades Vasa på sin ponton in i det specialbyggda Vasamuseet på Djurgården i Stockholm, som invigdes i juni 1990.

Bevarandearbetet har återupptagits, sedan konserveringen på 1960- och -70-talen, och fortsätter än idag. Bland annat har klimatet i museet anpassats över tid, bultarna i skrovet från 1960-talet har ersatts med bultar i rostfritt stål, och Vasa ska få en ny stöttning som bättre avlastar skrovet än nuvarande vagga. För att följa rörelser i skeppet görs regelbundet mätningar.
Vasamuseet besöks årligen av cirka 1,5 miljoner personer, och sedan bärgningen har över 40 miljoner besökare sett Vasa.