Svärdet förliste i inloppet till Landskrona. Fartyget byggdes som ett handelsfartyg 1625 på skeppsvarvet i Västervik men inköptes nästan omgående av Svenska flottan. Hon seglades till Stockholm där hon byggdes om till örlogsfartyg under ledning av Henrik Hybertson, som även var skeppsbyggmästare för bygget av Vasa. Svärdet, eller Nya Svärdet som hon ibland kallas, var cirka 40 meter lång och 10 meter bred. Vid ombyggnationen bestyckades hon med 30 kanoner, arton 12-pundiga, åtta 3-pundiga samt 4 så kallade stenbössor.

Efter att Svärdet hade byggts om deltog hon i flera svenska sjötåg. Det sista regelrätta sjöslaget som Svärdet kom att deltaga i var slaget i Öresund 1658. Här mötte den svenska flottan under befäl av amiral Carl Gustaf Wrangel en kombinerad dansk-holländsk flotta. Utgången av slaget räknas som en stor förlust för den svenska flottan och ett flertal svenska fartyg tog sig till Landskrona för att söka skydd. Ett av dem var Svärdet.

Ombord på Svärdet skall ha funnits inte bara knektar och sjöfolk utan även sårade och sjuka besättningsmän från andra fartyg som deltagit i slaget. När Svärdet skulle ankra i inloppet till Landskrona görs det så dåligt att fartyget istället grundstöter, kantrar och lägger sig på sidan. De flesta av folket ombord räddas av andra fartyg men många av de sårade och sjuka som var förlagda till hålskeppet kunde inte ta sig ut ur fartyget.

Under hösten 2018 genomförde Bohusläns museum en undersökning av Svärdets vrakplats och arkeologerna kunde konstatera att vraket nästan helt och hållet är överlagrat av sand. Ovan sanden påträffades endast några klumpar med trä och korroderad metall. Arkeologerna kunde dock konstatera att vrakresterna under sanden består av en nästan 38 meter lång sektion av fartygets botten.