Gribshunden är det bäst bevarade exemplet i världen av denna nya typ av fartyg som lite senare skulle utvecklas till stora välkända nordeuropeiska örlogsskepp som Mary Rose (1545), Mars (1564), Vasa (1628) och Kronan (1676). Det är ett fartyg samtida med Christofer Columbus omtalade skepp Sankta Maria från 1492, fast större. Skeppet har också konstruktionsmässigt mycket gemensamt med vad man kan se hos den välkända katalanska så kallade Matarómodellen från mitten av 1400-talet.

På norra sidan av Stora Ekön utanför Ronneby i Blekinge ligger på knappt 10 meters djup ett stort senmedeltida skeppsvrak. Med tanke på att det är relativt grunt och att platsen sedan länge har varit känd som en bra ankringsplats så har förmodligen lokalbefolkning och fiskare genom århundradena känt till att det legat ett gammalt fartyg på botten här. Vraket upptäcktes dock i modern tid omkring 1970 av dykarklubben Doppingarna från Ronneby.

Det gamla trävraket vid Stora Ekön var efter upptäckten under ett flertal år en populär plats för sportdykning. Fynd av ålderdomliga lavetter till kanoner gjorde att Kalmar läns museum på uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge under 2000-talet kom att göra ett flertal marinarkeologiska undersökningar på platsen.

Nio kanonlavetter bärgades vid dessa arbeten och datering av träprover visade att skeppsvirket var fällt vintern 1482/83 i nordöstra delen av dagens Frankrike. År 2006 utfördes även en provutgrävning mitt i vraket. Utgrävningen gav, trots att en mycket begränsad yta undersöktes, ett förvånansvärt stort och varierande fyndmaterial.

Det handlade bland annat om träkärl, tallriksfragment, glas, knappar, läder, metall, körsbärskärnor och hasselnötter. Men även tegelsten, flinta, korroderat järn och släckt kalk från en tunna. Det osteologiska materialet som grävdes fram bestod huvudsakligen av styckade djurben av nöt som tolkades ha varit packade i de laggkärl vars rester också påträffades i området. Även armborstpilar och rester av en ringbrynja i brons togs upp från botten. Ett märkligt fynd var även en liten miniatyr av en kanonlavett. Föremålen ställdes efter undersökningarna ut på Blekinge museum. I samband med dessa fältarbeten identifierades även vraket genom skriftliga källor som danske kung Hans kravellskepp Griffen eller Gribshunden som förliste 1495 på just denna plats efter en brand ombord då skeppet låg för ankar.

Andra hälften av 1400-talet var en omtumlande och tämligen rörig period i Skandinavisk historia. Kalmarunionen där Danmark och Sverige var förenade var fortfarande en realitet även om inhemska riksföreståndare under långa tider styrde över det svenska området. Gribshundens förlisning 1495 har en direkt anknytning till detta maktspel då kung Hans i början av sommaren detta år var på väg till Kalmar för att förhandla med Sten Sture den äldre i ett försök att återupprätta unionen. Den svenske stormannen hade under lång tid förhalat Hans sedan länge beslutade och överenskomna tronbestigning i Sverige. På grund av dåligt väder hade kungen sökt skydd med sin flotta på en ankringsplats utanför Ronneby. Eld utbröt dock ombord på flaggskeppet Gribshunden och i källorna står det att många frälsemän, guld, silver och kungens ”bästa fatabur” gick förlorade när kung Hans stora kravell gick till bottnen.

En intressant omständighet i detta sammanhang är att Danmark i mitten av 1400-talet skall ha haft relativt mycket kontakt med Portugal, och även genomförde gemensamma sjöexpeditioner. Tidens maritima spetsteknologi måste därför varit välkänd i landet och för kung Hans när han byggde vidare på och utvecklade sin fars flotta.

Skulpturer som liknar den träfigur som bärgades 2015 från vraket finns avbildade i fören på många samtida målningar och teckningar av skepp. Figuren på Gribshunden stack fram under förkastellet och föreställer ett grinande monster, en drake eller rent av en grip, som slukar en skrikande man.