Flöjten Anna Maria ligger mitt i Dalarös hamn på 18 meters djup. Hon är ett handelsfartyg av holländsk typ, som sjönk 1709. Ombord på vraket finns resterna av lasten med furubrädor, järn och stål. Nu finns Anna Maria att se som 3D-modell.

Ända sedan 1950-talet har vraket i Dalarö hamn varit välkänt av ortsbefolkningen. Vraket kallades ofta Saltskutan och troddes vara resterna av en saltlastad pråm som sjunkit i slutet av 1800-talet. Idag är Saltskutans hemlighet avslöjad. Med hjälp arkeologisk dokumentation och noggranna arkivstudier har fartyget identifierats som flöjtskeppet Anna Maria, förlist den 6 februari 1709. Med identifieringen avslöjades en spännande historia om hur förlisningen gick till.

Anna Maria, var gjord på beställning av en grupp skeppsredare och handelsmän från Stockholm. Fartyget gjorde sin jungfruresa till Setubal i Portugal där hon lastades med salt som skulle fraktas till Stockholm.

Anna Maria fryser inne

I november 1708 hade hon tagit in en last som skulle levereras till Lissabon, men då fartyget anlände till Dalarö gick det inte att fortsätta resan. Den ovanligt kalla vintern hade gjort att isen börjat lägga sig och skepparen tog beslutet att vinterlägga Anna Maria. Fem man ur besättningen lämnades på fartyget som vakter, matroserna Bewe, Erson, Sigfredsson, Simonsson samt kocken Hindersson. För att klara den stränga kylan eldades det friskt i fartygens eldstäder. Vakternas enda sysselsättning, förutom att ta hand om fartyget, var att sitta på den relativt varma krogen med de andra vinterliggarnas vakter och dricka billigt öl.

Trivsel på krogen

Efter morgonbön och frukost den 6 februari 1709 gick Bewe iland för att köpa brännvin, skorpor och kött. Dagen innan hade han varit på middag hos kamrater på en annan vinterliggare. Då bestämdes att Bewe skulle bjuda igen dagen efter. Efter middagen ombord på Anna Maria gick sällskapet till krogen, ”två muskötskott” från hamnen. De fyra övriga i besättningen lämnades på fartyget med förmaningen att vara aktsamma med elden. Det dröjde dock inte länge förrän de fyra lämnade fartyget och anslöt sig till de andra på krogen.

“Elden är lös!”

Där hade man druckit öl och samtalat i en timmes tid då ropen "Elden är lös" hördes från hamnen. Vakterna från de andra fartygen hade upptäckt brandrök och slagit larm. Då kroggästerna springande nådde hamnen såg man att det var Anna Maria som brann. Elden hade fått ordentligt fäste i ett vedförråd mellan kajutan och mesanmasten och när akterluckan öppnades vällde tjock svart rök upp. De vakter som upptäckt elden hade försökt släcka den men fartyget kunde inte räddas. Anna Maria försvann med ett väsande genom isen.

8 dagars fängelse på vatten och bröd

Vid rannsakningen efter branden ansågs de fem sjömännen ha försummat sin plikt då de alla lämnat skeppet utan att ha elden under uppsikt. Redarna som ägde Anna Maria bad dock rätten att inte döma männen till straff som skulle leda till ”nesa eller vanheder”, men som dock skulle ge dem en viss näsbränna. Bewe, Erson, och Sigfredsson fick som straff 4 dagars fängelse på vatten och bröd. Simonsson och Hindersson, som lämnat skeppet sist, fick 8 dagars fängelse på vatten och bröd. Straffen får anses mycket lindriga i jämförelse med den skada som orsakats.

 

Fakta Anna-Maria

Djup 13–20 meter
Byggd 1694 i Amsterdam
Längd 38 meter
Bredd 8 meter
Förlist 1709
Fartygstyp Flöjt

- Var aktsamma med elden. Med dessa ord lämnade Philip Bewe det infrusna flöjtskeppet för att gå till krogen. En timme senare sjönk fartyget efter en våldsam brand.