Nytt kring Osmundvraket

21 mars 2020 11:03

Osmundvraket Foto: Jim Hansson

Under två år har Vraks marinarkeologer undersökt ett spännande vrak lastat med osmundjärn i Stockholms södra skärgård. Här berättar vi lite om vad som framkommit sedan dess.

Skeppet är ålderdomligt konstruerat
Vraket, ett kraftigt klinkbyggt skepp (ca 20 meter långt och 7,5 meter brett) är unikt på många sätt. Skrovet hålls egentligen bara ihop av nitar där plankorna ligger kant mot kant, som man annars bara ser på kravellbyggda skepp.

Skeppet har ett balksystem som man kan se på medeltida skepp. Här finns inga däcksbalkar utan ett förstärkande balksystem för masterna. På vissa av balkarnas ändar ser man knoppar vilket också är ett medeltida attribut. Även några droppformade så kallade jungfrur, trästycke med hål, till riggen verka vara från medeltid. Skeppet har haft två master där stormasten fortfarande står på sin plats, och är förskjuten akteröver.

Skeppet påminner om de 100 år yngre skeppen man kan se på ett kopparstick från Riddarfjärden, Stockholm 1647. Det har haft två däckade utrymmen, ett i aktern där byssan med koppargryta fortfarande finns kvar samt ett i fören. I större delen av skeppets inre finns drygt 20 tunnor lastade. De flesta innehåller osmundar.

Osmundjärn och stångjärn
De större masugnarnas ämnesjärn var billigare än blästbrukets produkter. Det smidbara järnet höggs sönder i mindre klumpar och kom att kallas för osmundar, vilket alltså gett järnet sitt namn. Vrak marinarkeologer fann även stångjärn som var snyggt smidda. Dessa kan bara ha tillverkats i en vattendriven hammare.

De första stångjärnen vi känner till som är tillverkade på detta sätt är de som man kan se på Vädersolstavlan från Stockholm 1536. Vraket har daterats, dels genom en trefotsgryta (som tyvärr försvunnit under förra året på grund av plundring) till 1540- talet. Vi har tagit prover både på skeppet, tunnorna och järnet. Tunnorna gick att datera och träet bör ha huggits under 1540- talet. Sannolikt kom virket från östra Baltikum. Det stämmer alltså bra med stångjärnen på tavlan. Det finns två andra vrak där vi vet att det är osmundar i lasten. Ett i Polen och ett i Tyskland.

Järnet har varit, och är fortfarande, en av våra viktigaste exportvaror. Det är mycket märkligt med så få vrak hittade med osmundjärn i lasten. Mörkertalet bör vara ganska stort. Även senare vrak med järn i lasten är förvånansvärt få i arkeologiska sammanhang.

Forskningsprojekt runt Östersjön
Vrak håller tillsammans med Jernkontoret, svenska stålindustrins branschorganisation, på att skapa ett gemensamt forskningsprojekt med Tyskland, Polen. Jernkontoret ser detta fynd som ett av det viktigaste på länge inom svensk järnforskning. Vraket är förhållandevis intakt, fullt lastat plus att det finns personliga tillhörigheter i vraket som kan visa hur livet ombord såg ut på ett större lastskepp.

Ett skepp byggt på ett ålderdomligt sätt i en brytningstid då mycket händer i Sverige och vår omvärld. Tanken är också att projektet med detta vrak och samarbetena ska kunna följas på nya museet, Vrak – Museum of Wrecks.