Marinarkeologi är en vetenskap som studerar människan och samhället utifrån arkeologiska lämningar som ligger under vatten eller i anknytning till vatten.

Marinarkeologer undersöka föremål och andra spår som människor har lämnat efter sig i eller vid vatten – på havsbotten och i sjöar, vid stränder och på öar. De dyker ofta när nya hamnar, broar och annan sjönära bebyggelse ska byggas. Under vattnet hittar de allt från boplatser, försvarsanläggningar, bryggor, u-båtar, flygplan – och vrak. Lämningarna dokumenteras av marinarkeologer och med tekniska hjälpmedel från en båt.

De pusselbitar som marinarkeologerna lyckas sätta samman genom att undersöka vrak och andra lämningar ger oss ny kunskap. Förutom undersökningar och utgrävningar, är studier av äldre litteratur och kartmaterial, ny teknik, naturvetenskapliga och konst- och kulturhistoriska metoder är också till stor hjälp.

Därefter tolkar de materialet och försöker skapa en bild av själva föremålen och i vilket historiskt sammanhang de funnits.

Att arbeta som dykande arkeolog

Marinarkeologer undersöker ofta vrak och fynd som ligger djupt under vatten och då måste de dyka ner till platsen. För att få arbeta som dykande marinarkeolog krävs en dykutbildning.

Att göra arkeologiska undersökningar under vatten är ett tids- och tålamodskrävande jobb. Ju djupare dykarna simmar ner, desto kortare tid kan de stanna och arbeta på botten. Det maximala tillåtna arbetsdjupet för yrkesdykare är 40 meter – men då kan de bara stanna på botten i tio minuter innan de måste gå upp till ytan igen. Ofta arbetar man därför inte på större djup än 30 meter, så att man kan stanna nere lite längre tid.

En dykare har mycket utrustning med sig för att kunna andas och arbeta under vatten.